Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Birgitta och Margareta och Alice och Sara och Eva och
Marianne och Monica och alla de andra var lika
övertygade. För att inte tala om Birgit som fortfarande renskrev
mina manuskript fast hon gjort så grundligt slut.
– Allas vår Birgit, som du kallat henne, sade Sten.
– Jag menar det inte på så sätt, sade jag. Inte som om
jag vore borgare. Jag fördömer ingen. Men det viktiga
är att alla ni är övertygade om mitt skrivande. Men
däruppe bland akademiska clartéister och förlagslektörer
och författare och akademiker är de alla lika
övertygade om att jag aldrig kommer att duga till något. Du
visade mig ju själv det privatbrev Georg Svensson skrev
till Evas far för att han skulle veta att jag inte var något
som var värt att stödja. Inom hela topside i
Skandinavien finns bara två, kanske fyra, personer som håller på
mig: Sigurd Hoel och Nic och därtill i viss mån Gustav
och Erik Blomberg.
– Vad trodde du, sade Sten. Så har det alltid varit.
Sådana är de.
Sedan, om höstkvällarna på hotellet, läste vi David
Sprengels uppgörelse med John Landquist högt:
Då brister det kanske riktigt och då ”går det galet”,
som stadsfiskal Stendahl spådde. Då blir ett tjut! Då
blir konvulsioner! Då blir det ingen ro mer för
grannarna!
Då kommer där kanske en liten tyst svart doktor,
åser uppmärksamt konvulsionerna och åhör lika
uppmärksamt tjuten, skriver något i sin bok som ser
ut som ”dementia senilis” och säger sedan i bestämd
ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
