- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
277

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trappen också. Blåser kyla mot mig när jag går genom
hallen.

Det är varmare i kaféet. Fullt med folk nu klockan
åtta på morgonen. Kamratanda om inte annat. Sakta
tuggar jag det grova brödet.

Det har aldrig varit enkelt. Inte ens då, för tre, fyra
år sedan när kampen mot Hitler var det allt
överskuggande. Det var sent på hösten 1943 jag och Hilde gick
Norr Mälarstrand nedåt i mörkret och pratade om det
tyska, om synen på nationen. Vilken sanning var sann?

Vi gick sakta i blåsten på kajen utanför vedstaplarna.
Tillslut stod vi stilla bredvid varandra. Talade. I det
kalla svarta vattnet reflekterades ljusen från andra sidan.
Vi hade mötts av en slump när vi gick ut efter
nioföreställningen på Draken där man visat Storm över
Ryssland. Vi hade börjat diskutera filmen och jag följde
henne nu hemåt för att inte avbryta samtalet.

Filmen hade varit mycket stark. Jag hade varit helt
uppfylld av den när jag kom ut ur salen och stötte på
Hilde. Jag tog tag i hennes vindtygsjacka.

– Hilde! sade jag. Vilken film! Eisenstein har så
fantastiska bildlösningar. Varje detalj komponerad.
Rörelsen på duken bränner fast bilderna på näthinnan. Den
här upplevelsen glömmer jag aldrig.

– Ja, det är en stilig film, sade hon. Den är en av de
stiligaste filmer jag någonsin sett. Just därför tycker jag
så illa om den. Dess budskap är falskt. Eisenstein ljuger
med sin konst. Han är lika skev som Ilja Ehrenburg när
också han förvandlar antifascism till tyskhat. Filmen är
därtill en monumental historieförfalskning. En konst
som ljuger för folket med god form. Men det kan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free