Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat. Julen 1942 hade jag läst John Scotts Behind the
Ural. Han hade ju arbetat fem år i de stalinska
femårsplanernas Magnitogorsk och sedan varit
korrespondent i Moskva från 1937 till 1941. Han visste vad han
skrev om. Han gav ingen idealbild. Men det Trotskij
sade 1928 stämde varken med vad han själv sade
senare eller med den verkliga utveckling som John Scott
och andra skildrade. Det Trotskij sade 1937 om
oundvikligheten av Sovjetunionens nederlag i ett allmänt
krig mot Hitler bekräftade därtill vad man från Sovjet
sade om trotskismen.
Jag hade kunnat säga Jastrov att jag läst Trotskij och
nog ansåg att mycket av vad han sade både om historien
och om situationen inför andra världskriget kunde vara
riktigt men att jag när jag läst och jämfört kommit till
att i det stora hela hade Stalin haft rätt när det gällde
uppbygget av Sovjetunionen och att Trotskijs politik
objektivt sett innebar ett stöd för de fascistiska staternas
politik. Men det sade jag inte. Gunnar skulle då bara ha
satt i gång en diskussion som han till slut skulle kunnat
driva därhän att jag stämplats som trotskist. Det ville jag
inte riskera. I stället log jag mot honom och sade:
– Riktigt så är det väl inte.
De sovjetiska diplomaternas ansikten hade blivit
helt slutna. De log inte längre. Jag höll fram mina
skolböcker för att visa att jag måste göra mina läxor, sedan
skyndade jag mig till mitt rum innan Gunnar hann
säga något mer.
Men visst förstod jag varför han sagt så. Han ville se
till att jag inte skulle kunna ta någon kontakt med
sovjetiska representanter. Det hade jag inte tänkt i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
