Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och attacken; det var väl lika för dig som för mig. Men
för mig var det också texterna som jag i hemlighet
skrivit ner på gehör och försökt knäcka med lexikon. Det
är så jag lärt den engelska jag behärskar. För dig är den
andra musiken inte intressant. Men du hade kunnat ta
till dig den utan vidare. För mig har det varit en kamp.
Den musiken köade jag mig till per abonnemang på
söndagskonserter. Därför är Rachmaninovs andra
pianokonsert för mig mörkgrön som doften i Worths lilla
parfymflaska Je reviens. Du hade konsten hemma. Jag
knyckte Ivarsonaffischen från någon av de
kvarvarande vedtravarna på Valhallavägen. Du kan vara hur
mycket rebell du vill. Du är hur som haver från
överklassen och bär det arvet med dig under det jag förblir
en statarunge som fått klösa och kämpa mig upp. Det
är en skillnad.
Vi gick Hornsgatan fram under det hon talade. Hela
tiden hennes hand i min. Det var alldeles innan hon
beslöt sig för att följa mig ut till torpet och så flytta ihop
med mig.
Långt senare, när hon gjort slut med mig – för mig
gjorde hon verkligt och ordentligt slut med – sade
hon:
– Verkar alltihopa teatraliska slutrepliker, så får jag
be dig göra så som du själv lärt mig: att se vad som
ligger bakom ord och fraser.
– Så är det, sade jag nu högt.
Jag låg i eftermiddagsmörkret på min säng i detta
lilla och rätt skabbiga hotellrum i Beograd. Jag hade
inte tänt lampan. Birgit? Nevermore! Men denna
timme när jag levat med henne i hösten 1946 hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
