Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sexton, sjutton år var det nödvändigt tänka efter
mycket noga. Lära sig skilja på det personliga och det
allmänna. Vi har ofta gjort fel. Det vet vi. Det är inte lätt
att bygga upp ett nytt samhälle. Och därtill just i
Ryssland med alla sina mörka traditioner.
Jag såg på henne. Hon var vacker. Jag strök henne
över håret. Hon lät mig kyssa sig. Sedan sköt hon mig
ifrån sig.
– Nej, sade hon, jag tänker inte bli svag och falla
bara för att du är blond och klumpig och rar.
Jag tänkte på vad hon sagt om det ryska. Det var vad
Knut Senander sagt mig när han bjöd på sill och snaps
ute hos sig på landet sommaren 1945 när jag var på
Arbetaretidningen i Göteborg:
– Nu när revolutionen segrar i Frankrike blir hela
Europa rött. Också Sverige. För hur det än är har det
alltid varit lite svårt att just Ryssland var revolutionens
land liksom det var svårt att Tyskland var
arbetarrörelsens första land dessförinnan. Inte bara för de gamla
fördomarna mot allt ryskt och tyskt utan också för att
preussare förblir preussare också när de är
socialdemokrater eller kommunister och att ryssarna faktiskt
uppträder väldigt, som man säger, ryskt. Det
revolutionära Frankrike däremot. Det kommer att bli något.
Det är varken Preussen eller Ryssland!
Men det sade jag inte till Ellen. Om jag inför henne
så mycket som sade ett endaste ord mot Moskva, om
jag ens sade som alla jag kände säger, också alla
kommunister, att de svenskspråkiga sändningarna från
Moskva är så fyrkantiga och töntiga att de bara spelar
motståndaren i händerna då skulle hon resa sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
