Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå. Det förstod jag. Därför kysste jag henne än en
gång. Hon höll om mig nu. Jag trodde att hon kanske
skulle ge efter. Men det gjorde hon inte. I stället sköt
hon mig ifrån sig, skrattade och sade:
– Nej, inte något mer. Det vore inte rätt. Vad skulle
Lenin sagt? Vattenglasteori skulle han sagt. Om du
stannat här, om allt varit annorlunda, då kanske det
skulle kunnat bli rätt att bli förälskad. Men du reser i
morgon. Nu skulle vi bara uppträda småborgerligt
slappt om jag gav efter och vi skaffade oss ett
ennattsförhållande. Så nu blir det inget mer.
– Du är sannerligen en komsomolka Ellen, sade jag.
Lutad över henne nynnade jag:
Im Betrieb Komsomol!
Auf dem Land Komsomol!
Überall Komsomol!
Bricht dem Sozialismus Bahn.
Tja, die Komsomolzen
was sind das doch für Kerle?
Knorke! Knorke! Knorke alle Mann![1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
