Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För mig är det viktigt. Jag ville känna att jag kunde
ge något, att jag kan betyda något. Att mottagaren
längtar efter mig och är tacksam för det han kan få.
Men sedan visade du dig helt annorlunda. Du var lat.
Du var lynnig. Du får tycka att jag är ytlig, men jag var
ofta så ledsen över din nonchalans mot mig som
människa att jag gick ut för mig själv och grät. Man kan inte
handskas med kärlek som slaktaren som slänger en
blodig biff på disken. Jag vill också få känna en inre
ömhet, en intellektuell gemenskap. Man behöver inte
alls en massa diskussioner och analyserande samtal.
Den finns där om man känner gemenskap. Det var just
det jag saknade hos dig. Ibland visade du en viss vilja åt
det hållet, men när jag försökte att ta fasta på den,
svarade du, att du inte hade tid och lust att dra igenom
alltihop nu. Just så sade du. Jag glömmer det inte. Och
hur sund erotiken än är så innesluter den även
skönhetsbegrepp bortom de sakliga frågorna: Är du
brunstig? Ar du tillfredsställd?
Det var den värsta utskåpning jag någonsin fått.
Långt värre än någon som Nic bestått mig med. Men
det är kanske inte så konstigt. Birgit kände mig på ett
sätt Nic aldrig gjort. Nic hade tillslut bara sagt att man
som analytiker måste inse
– at ekte ærlighet og kjærlighet noen ganger krever
mot til å være tilsynelatende brutal.
Men Nic var aldrig så brutal som Birgit. Nic och jag
upphörde med analysen trots att den inte var färdig.
Det var för henne med mig som för Reich med henne.
Jag blev varken förklarad frisk eller sjuk. Frågan var
bara den Reich ställt om henne. Om jag kunde slåss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
