- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
364

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

älska och arbeta. Det kunde jag. Det hade hon kunnat.
Och som Nic sade:

– Du er som katten. Du kommer alltid ned på
føtterne. Om ikke annet finns alltid en jente som tar hånd
om deg.

Birgit däremot höll upp en verklig spegel. Det
förstod jag nu. Jag hade inte velat tänka på det sedan dess.
Jag hade spärrat minnet av hennes ord. Bara behållit
en allmän känsla av att hon varit otrevlig. Nu i planet
från Prag till Köpenhamn såg jag i spegeln. Och jag
tyckte inte om vad jag såg.

Men strängt taget borde jag ha vetat det förut. Hur
var det egentligen med min sista flykt från skolan? Den
som förde mig från Enskilda gymnasiet till Värmlands
Folkblad hösten 1944. Jag tycker inte om att tänka på
den. Det är kanske inte att undra på.

Jag hade varit ute med Sara den lördagskvällen. Vi
hade bara suttit undangömda i Observatorielunden
på en parkbänk med stadens ljus under oss. Hon hade
talat om Guds verklighet. Om prästen i kyrkan ovanför
skolan.

– Dina prästillusioner Sara, sade jag, är ärligt talat
pubertala faderssurrogat. För att tala med
freudianerna.

Men hon blev inte arg. Vi hade kyssts. Kramats. Men
inte något verkligt:

– Rör inte mina rasben! hade hon sagt när jag
försökte.

Men hon hade skrattat också. Jag tyckte om henne
och talade allvar med henne:

– Jag säger ingenting om att du är kristen. Det är din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free