- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
367

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Du vill smita bara.

Det ville jag kanske. Men jag sade ingenting. Det
fanns ingenting att säga. Men hon var nästan vacker
nu. Jag ville trösta henne. Jag kysste bort tårarna.

– Så ja, sade jag.

Jag märkte att jag redan fått av henne blusen och nu
strukit av henne den ljusa kjolen under det jag tröstat
henne.

– Jag tar inte bort det, sade hon.

– Var inte orolig, sade jag.

Vi låg på sängen, den smala och uppfällbara då.

– Kom in i mig, sade hon. Vi behöver inte ens vara
försiktiga längre.

Så nära varandra hade vi aldrig varit tidigare. Det
var som om vi varit en enda varm våg. Men sedan sade
hon:

– Jag har tänkt ut allting. Vi kan gifta oss.

– Men jag är sjutton och du sexton, sade jag. Det går
inte.

– Jo, vi kan gå till kungs. Sedan kan vi hyra en liten
lägenhet. Dina föräldrar bör kunna hjälpa oss. Du
studerar och sedan när jag inte behöver vara hos barnet
längre gör jag färdigt mina studier och då läser du
redan på högskolan.

Det kändes som om golvet öppnat sig, som om jag
störtade ner i en avgrund. Maj-Britt fortsatte tala om
hur fint vi skulle få det. Jag låtsades som om jag
somnat. I mörkret hörde jag henne andas. Så kände jag
åter värmen från henne, greps av lust. Hon var sömnig
men tryckte sig mot mig och jag undrade om det var så
här gifta par hade det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free