- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
368

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Gå nu och tala med din mor, sade Maj-Britt på
morgonen.

– Inte än, sade jag. Jag måste tänka igenom det först.

– Du vill inte, sade Maj-Britt. Men det är inte fråga
om vad du vill eller inte. Du har gjort mig med barn
och nu får du ta konsekvenserna.

– Du vill smita. Alla karlar vill alltid smita. Det sade
min mor. Jag har redan talat med henne. Akta dig,
sade hon. Jan vill smita. Först är de lena i mun och
sedan smiter de. Gå nu ut och tala med din mor.

– Vi måste tala igenom det du och jag först.

– Det finns ingenting att tala om. Gå du bara.

Jag ville inte. Jag visste inte vad jag skulle göra men
jag ville inte. Hon var arg. Hela morgonen och
förmiddagen fortsatte hon att kräva att jag omedelbart skulle
tala med Alva. Hon upprepade gång på gång att jag
inte skulle kunna tvinga henne till abort.

– Och du skall inte tro att du bara kan köpa dig fri
från mig heller, sade hon.

Nu var det inte tal om kärlek längre. Hon talade
med låg väsande stämma. Dessemellan grät hon. Tyst
och hjärtskärande.

Vid lunchtid gick jag ut till köket. När jag passerade
bordet där Alva och systrarna satt sade Alva:

– Skall flickan du har inne hos dig på rummet inte
komma ut och äta med oss?

– Nej, sade jag. Jag hämtar mat åt henne.

Sedan sade ingen vid bordet något mer. Jag gjorde
i ordning en bricka i köket och gick in på mitt rum
med den. Hon stod med ryggen mot mig vid fönstret
och tittade ut. Nu såg jag att det var en stor blodfläck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free