- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
17

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låte du aldrig illmäle
ängsla ditt lynne,
välj dig trofasta vänner,
var dem en huld drotten!


Är ingen förpligtelse fäst vid vapnet? — sade han. Nej ingen,
sade hon; men dock må jag nu lägga en sådan derå: den första
dust, som du vill utkämpa, skall du icke få det rördt, men andra
gången skall det icke bita. Gånge dig nu allt till segers och handa,
åkalla mig, om du något litet tarfvar, och månde du nu ämna dig
hem. Han sade så vara: och gif mig råd, hvilken man jag skall
hafva af min faders hird i sommar. Hon svarade, att så skulle
ske; men mycket opassande tyckes det vara för ringa jäntor, att
jag må känna något råd eller att den ädlaste konungason må fråga
mig till råds; och dock må detta vara dig främjadt. I vinter skall
du vara hemma, men vid vårtiden träda inför din fader och bedja
honom om härfölje; han kommer att svara, att han har litet
härfölje till öfverlopps. Bed honom då att gifva dig en enda man.
Han skall nog undantaga fäherden Björn; men honom månde du
välja. Hjalmter menade sin fader nog vilja behålla honom. Det
skall du icke tillstädja, sade hon; kom henne så en sång i munnen:

</poem>
        Kora den träl
        ur kungens följer
som förer till svinen föda!
        Ej månde en man duga
        ur mildingens hird,
om dig göres en svår svekstrid.

</poem>

Derefter skildes de. Ölver vaknade och klädde sig; han såg,
att Hjalmter var borta, och fattade sitt svärd. Han såg, hvar
Hjalmter gick, mycket vred, och hof upp sitt svärd, men det var
honom så tungt, att det föll ned framför hans fötter. Ölver gick
honom till mötes, gjorde sig bemärkt af honom och mälte: slikt
vålla dina nattfärder, fosterbroder. Hjalmter mälte: min tack
hafve du, Vargeysa, och vare du mig huld i råd! Om morgonen
foro de hem och sutto i fästet om vintern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmgullveig/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free