Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men skuldrorna brutna,
stark är stambon,
stundar nog flykt här.
De sammanstötte hårdt och hvar, som mera kraft hade qvar,
började löpa och stiga uppåt med stora steg, men Hord efter upp
under fjället. Hergunn vände sig då emot honom; han högg till
henne, så att det tog af hufvudet. Ömkligaste af alla män, sade
Margerd, nu nedhögg du min syster! Kort har du till slikt, sade
Hord; han slog hastigt till henne med svärdet och tog henne
sönder vid midjan. Han vek af tillbaka in i tältet. Hjalmter och
Ölver voro inne i tältet: de sofvo. Hord gick till sjön, förde
samman skeppsvirket och gjorde deraf ett litet och vackert hus,
der bergen skylde som mest. Dit bar han mat och öl och allt
deras byte. Sedermera gick han tillbaka till dem. Fosterbröderna
stodo upp och gingo fram utefter sjön. Hjalmter såg ett hus uppe
bland bergen och sade: der borta är ett hus! Hord svarade: månne
icke Hervör är der, hon, som du trängtar efter? Der var en säng,
ett tafvelspel och en stol, kannor och kärl derjemte. Hord gaf
dem att dricka; men när de voro som minst uppmärksamma, gick
han ut och slog dörren i lås. Hjalmter mälte: svek du mig nu,
Hord? Farligt är att hafva en träl till förtrogen vän. Han ville
hugga opp huset, men svärdet bet icke mer än som om han högge
i sten. De sutto der helt lugnt, glada och katiga.
13.
Jätten med den långa stången. Hord gäckar honom och uppsöker Yma.
Det är att säga om Hord, att han gick längs efter sjön, såg
der en stor sten på strandbädden och tog den till sig. Han
blickade omkring och såg hvar en fruktansvärd rese kom fram å berget,
hvilken alls icke var ungdomlig till utseende, och tyckte han sig
aldrig hafva sett en slik, i anseende till det storskurna hufvudet.
Han hade en lång stång i handen med en tveeggad spets i
framändan, fyra alnar lång, och medan resen stod på berget, räckte
stången till strandbädden. Jätten mälte: hvar äro de kogerbarn,
som dräpt mina döttrar? Gånge de nu fram, om de töras; ty slika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nmgullveig/0027.html
