- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
40

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hjalmter aftog honom skinnskruden, men derunder var han klädd
i röd skarlakanskjortel, hade ett silfverbälte om sig, men ett
gullband om ännet. Hjalmter mälte: gif akt du nu, Ölver, att detta
är en konungason för mer än hvardera af oss, men icke en träl,
såsom vi länge hafva förmenat! Derpå lade han Hord på sin rygg
och tyckte honom lätt. De gingo om dagen intill qvällen, kommo
till ett annat hus och fingo der god hvila; gingo så två dagar. På
tredje dagen tog Ölver till orda: icke bär jag längre skinnskruden
och klubban, ty jag är uttröttad af denna börda, och detta desto mer
som du så länge bär död man efter dig; månde detta verk förtäljas,
så länge verlden står. Du talar ett ord af vankelmod, sade
Hjalmter; så gif mig begge delarna! Ölver gjorde så. De gingo intill
qvällen och kommo till ett tredje hus. Hjalmter nedlade Hord å
sitt sängställe om qvällen. Han hade icke sofvit, sedan Hord dog.
Han vakade nu som han var van; men emot morgongryningen föll
han i en slummer. När Hjalmter vaknade, var Hord borta; vardt
honom då icke bättre till mods än förra gången, och han sade:
aldrig varder jag glad från denna dag, förr än jag återfinner Hord.

De stodo upp, gingo sina färde och kommo fram till ett fagert
och inbjudande fält. Der sågo de en stor och mycket präktig borg,
i alla delar väl utförd, taket med ränder af guld och silfver, och
han var smakfullt murad af röda, blå, gula, hvita och svarta
stenar. Dess torn voro höga och täckta med guld. De gingo till
borgen, in i salen och fram till konungen. Ölver helsade honom,
men Hjalmter teg. Konungen upptog hans helsning väl och bjöd
att frambära en stolbänk och ställa den inför sig. Der satte de
sig ned; och det sågo de, att salen var uppfyld med höfviskt
hoffolk. Konungen bad dem vara lustiga och glada efter den myckna
mödan. Hjalmter hvarken åt eller drack, han var stundom blek,
stundom röd som blod. Kort derefter öppnades salens dörrar, och
straxt gingo der in trettio mör, dock att två mycket utmärkte sig
framför de öfriga, fastän äfven dessa erbjödo en vacker anblick, så
att Hjalmter tyckte sig aldrig hafva sett några deras likar i
skapnad och fägring. Före dem vardt speladt å allahanda rörpipor, och
var då stor glädje i denna sal. Jungfrurna gingo inför konungen,
nämnde honom sin broder och satte sig ned. Ölver såg, att
Hjalmter rodnade mycket samt drog svärdet Snarvendel ur slidan och lade
det under bänken. Konungen såg åt Hjalmter och qvad denna visa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free