- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
45

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NORDISK MYTHOLOGI.

(En öfversigt.)


Skapelsemythen.



När enligt eddaläran de gamle talade om verldsskapelsen, sade
de, att den högste och äldste af gudarna, allfader Oden, som lefver
genom alla tider samt styrer och uppehåller sitt rike, danat
himmelen och jorden och luften och allt, som de innehålla. Men det
var det största af hans verk, att han skapat menniskan och gifvit
henne en evigt lefvande ande, som aldrig skall förgås, äfven om
kroppen multnar i jorden eller brännes till aska. De menniskor,
som lefva ett rättskaffens lif, skola få komma till Oden i Gimle
eller Vingolf; de onda deremot skola fara till dödsgudinnan Hel
och dädan till Nifelhel, som är nederst i den nionde verlden (Sn.
Ed. I, 38).

Härmed är denna läras odödlighetstro uttalad.

Men när den forskande tanken gick ännu längre tillbaka till
en urtid, i hvilken icke ens den äldste af gudarna fanns till,
stannade den ytterst vid två motsatta, ursprungliga poler, eller ett
eldrike, Muspelshem, och ett köldrike, Nifelhem. Det förra, som var
beläget uppåt och i sydhalfvan, var ljust och hett, lågande och
brännande, otillgängligt för alla och allt, som der icke hade sin
odal. Det senare, Nifelhem, som var beläget nedåt och i
nordhalfvan, var insvept i töcken och ur, mörkt och kallt. Mellan begge
dessa riken var den tomma, gapande rymden, lätt som vindlös luft
och kallad Ginnungagap eller det gäckande gapet.

Vid gränsen af Muspelshem stod en jätte kallad Surtr (den
svarte) med ett lågande svärd. För Nifelhem nämnes ingen sådan
gränsvakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free