- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
52

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af mindre god klang. Skuld födde en son, som vardt en älskling,
i synnerhet hos morbrodern Geirröds nio döttrar, hvilka ständigt
buro honom på sina armar, så att han knappt med sin fot fick röra
vid marken. Deraf kallade man dem gossens nio mödrar. Förty
heter det ock:

Gjalp honom bar,
Greip honom bar,
Eistla honom bar
Och Eyrgiafa:
Ulfrun honom bar
och Angeya,
Imd och Atla
och Jernsaxa.


Samme gudason har ock yttrat om sig sjelf:

Jag ar nio mödrars ättling,
Nio systrars son jag är.


Vi skola nog återkomma till detta lika vackra som sanna
bildspråk; här må tillsvidare blott erinras om den yngre Eddans ord
om ifrågavarande pilt, att han var son »af den enda och de åtta».

Skuld sände honom hem till sin fader i skepnad af en svan,
som bar i sin näbb en gullring, symbolen af kärlek, och öfver
ryggen det blåshorn, hvarur Oden en gång druckit hos Mimer.
Det är icke tydligt, om Skuld sände detta horn med eller utan
sin faders goda minne eller om det icke snarare var efter Mimers
död och då hemtadt ur hans grift. Detta senare synes sannolikare.

Så rödfärgadt var ännu hafvet af Ymers blod, att den hvite
svanen (hvitastr áss), när han flög deröfver, glänste som af ett
rosenskimmer och deraf blifvit kallad Svanen hin röde.

Han flög uppåt i en båge mot himmelens zenith, och denna
väg har sedermera fått namnet »mjölkgatan», äfven Irings väg, ty
svanen var nu i-hringr, d. v. s. begåfvad med den kärleksfulla ande,
som skulle gifva Asks och Emblas ätter deras plats och bestämmelse
inom det menskliga samhället (Jfr Rigsthula, sagan om Rig).

Bäraren af blåshornet var också i-saungr, i-söngr, d. v. s.
mäktig af sångens och musikens gåfva, hvaraf han allt framgent fått
behålla namnet Isung, äfven Isung spelman.[1]

[1] Han kallas så i Vilkinasagan. Hans namn nämnes ock i första sången om
Helge Hundingsbane, str. 20.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free