- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
63

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af ondskefull qvinna,
dädan alla trollpackor,
som traska å fälten.


Det är mycket sagdt i dessa dunkla ord. Hvad nu först angår
Midgårdsormen, det värsta af vidundren, som af Oden vardt kastad
i djupa hafvet, der han ligger och ringlar sig omkring all land,
så är han egentligen en symbol för sjelfva hafvet, som genom
öfversvämningar åstadkommer ödeläggelse eller genom stora
naturrevolutioner likasom ock genom sin långsamt frätande tand gnager
sönder den bebodda, den odlade jorden. Och elden ingår äfven i
vattnet, såsom vi sett, då eldens kraft vardt ingjuten i de
befruktande elivågorna. Ormen, som rinner fram ur träskmarkerna,
en symbol af den eld, som uttorkar morasen och uppfångar det
skadliga etterämnet, betraktades af de gamla folken städse med
vördnad såsom ett oskadligt, ett heligt djur, helgadt åt solguden,
honom underdånigt och i hans tjenst. Men huggormen, som biter
och dödar med sitt gift, är en bild af förstörelsens makt. Den
store ormen, eller Midgårdsormen, har sin fader Lokes natur och
och är ond som han. Till sin natursida är denna mythföreställning
urgammal, sannolikt gemensam eller likartad inom de flesta
mythläror. Låtom oss nu se, huru han träder fram i historiens
verklighet och genom Eddans bildspråk!

Redan i forntiden omtalades, huru hela kuststräckan vid Svarta
hafvet, så väl östan som vestan och sunnan om floden Tyres eller
Dniestern, var öfverfyld med ormar, mot hvilka inbyggarne ständigt
måste föra krig. Ja, enligt Herodotos utsago, hade Nevrerna, som
nedsatt sig i det nuvarande Gallizien, måst öfvergifva sina förra
boningsplatser för ormarnas skull. Att denna sägen innebär en
antaglig sanning torde man kunna sluta deraf, att ännu i början
af vårt århundrade, då tyska kolonister nedsatte sig i
Dniesterängden, de måste föra utrotningskrig mot den mängd af ormar,
som vanligen hade sitt tillhåll under törnebuskar i dälderna och vid
hafvet. Man såg dem stundom ligga i solskenet i stora,
sammanflätade klungor af 200 till 300 stycken på en gång. Dessa ormar
af snokslägtet (Coluber trabalis) hade icke sällan en längd af åtta
till tio fot och voro tjocka som en »vinflaska». De voro i
allmänhet oskadliga, men besvärliga, och inträngde till och med i
boningshusen. När de anföllos, reste de hufvudet högt med gnistrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free