Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen sett, att qvinnan har skägg, att dån uppkommer af kattens
steg eller att rötter äro under berget. När fjättern var färdig,
togo gudarne med sig Fenresulfven ut i sjön Amsvartner till den
holme, som kallas Lyngve, för att der fängsla honom. Men Ulfven,
som misstänkte svek, lät ej locka sig i snaran med mindre än att
någon af gudarne till underpant ville lägga sin hand i hans mun.
Den ene såg då på den andre med förvåning och tvekan. Slutligen
framräckte Tyr sin högra hand och lade den i Ulfvens mun. När
nu fjättern vardt lagd på Ulfven och denne försökte bryta den för
att blifva lös igen, drogs bandet desto hårdare samman. Då logo
alla gudarne utom Tyr, ty Ulfven hade bitit af hans hand. Som
han emellertid nu var tillräckligt bunden, togo de till yttermera
visso den ända af fjättern, som kallas gelgja, och drogo genom den
en stor häll, gjöll, som fästades djupt ned i jorden. Sedan togo
de en annan stor sten, kallad thrite, som tjenade till tjuderstake,
hvarmed de sköto fjättern än djupare ned. Ulfven gapade då
hotfullt, vred sig och ville bita dem; men de stucko i hans mun ett
svärd, så att fästet stannade i den nedre käften och udden i den
öfre, och är detta hans käftspärr. Han ryter förfärligt, och fraggan,
som rinner ur hans mun, är den flod, som kallas Von. Så varder
han liggande till ragnarök.
Hvad betyder då detta den mythiska diktens bildspråk? Man
torde främst lägga märke dertill, att Skirner, Fröjs skosven, går
gudarnes ärenden vid förfärdigandet af den fjätter, som förmådde
fängsla Fenrisulfven och göra honom oskadlig. De gjorde den
skythiske jätten spak genom att göra honom bofast och låta honom
lefva af sädesodling i stället för att flacka omkring efter rof. I
den sålunda historierade och lokaliserade sagan betecknar sjön
Amsvartner den af vattnet förtätade mullen, den all växtlighet
och skörd ammande svarta jorden, men holmen Lyngve den mark,
hvilken odlaren får från början emottaga såsom en ljunghed. Den
bindande fjättern kallas gleipner, af gleypa uppsluka, eller enligt
en annan läsart gleifner, ordet beslägtadt med gleifr = gljufr
fjällklyfta. Ändan deraf nämnes gelgja (gilja)[1] d. v. s. odelbar
dalkjusa, och denna genomdrogo de med den häll, som kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
