- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
67

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjöll[1], här rätteligen den upptinade, bland bergen ammade floden.
Men tjuderstaken thrite eller thvite syftar på skördeverktyget.

Man torde finna: att lien binder skördemannen vid hans skörd;
att floden, som genomströmmar dalkjusan och gör henne fruktbar,
binder odlaren vid sin odling; att hela fjättern gleipner, som
uppslukar hans verksamhet och ständiga omsorg, binder honom vid
den torfva, som skänker honom hans uppehälle.

Denna mythiska berättelse om Fenresulfven har, efter min
mening, företrädesvis en historisk betydelse; men ur rent
natursymbolisk och ethisk synpunkt utmärker Fenresulfven rofgirigheten
hos menniskan i allmänhet, en rofgirighet och en skadelystnad,
som gudarne med odlingens hjelpmedel söka tämja. Emellertid
var denna hedendomens uppfostran ej tillfyllestgörande; ulfnaturens
ondska blef Oden sjelf öfvermäktig och vållade slutligen hans fall.

illustration placeholder


När Loke vid Ägers dryckesgille förekastar Tyr, att han är
enhändt, svarar denne hånande:

Handen är jag utan,
Men du ditt »odlingsvittne» —


Med »odlingsvittnet», Roðvitner, menar Tyr Fenresulfven såsom
en symbol äfven för den hungriga mullen, som slukar ena hälften
af skörden, växtlifvets äring. På ett annat ställe få vi veta, att
han — Rodvitner — är fader till de båda helveteshundarna Sköll
och Rate, den senare äfven kallad Månagarm. Sköll, den skällande,
är vattnet, hafvet, som med sin rytande våg gapar efter den
nedgående solen och vill uppsluka henne för att släcka hennes eld.


[1] Jfr Sn. Ed. I, 112. der man antagligen öfversatt orätt: eamque per ingentem
petram, Gjallam dictam, trajecerunt; läs: et per eam trajecerunt ingentem petram,
Gjallam dictam etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free