- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
124

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom de första naiva bilderna, men städse efter menniskans eget
beläte och ofta med djurens egenskaper. De togo sig hustrur och
födde barn, och man hade åtskilligt att förkunna om deras
underverk så väl som om deras husliga förhållanden. Bredvid de goda
väsendena uppträdde onda, och deras strider fingo också sin historia,
enkel och dock innehållsrik.

Men när skalder och mythografer togo hand om de gamla
mytherna eller gudaföreställningarna och inklädde dem i sånger och
historiska sagor eller berättelser, då utpräglade de den ursprungliga
föreställningen i en ofta långt drifven natursymbolik och i ett
skaldespråk, som slutligen urartade i de mest utsväfvande
öfver-drifter. Intet enkelt begrepp angafs med sitt rätta ord eller namn,
utan omskrefs med s. k. »känningar» eller poetiska
bildframställningar. ögat kallas ännets sköld, hufvudet hjelmens grund eller
stöd, guldet Ägers eld eller Sifs hår, lunden Glasers barr o. s. v.
Värre var det, när känningarna från enkla blefvo dubbla eller
flerdubbla, såsom: ymnig gråt ännets sköldars takdropps störtflod. Eller
när hela meningen blef en kedja af liknelser, t. ex. hafvets tänders
(skärens) manskadlige angripare (böljan) vrok förstäfvens praktorm
(ormgallionen på skeppets framstam) till Nökkvers (månens) heliga
väg (upp i luften).

Ja, det hörde till en viss tids smak att afsigtligt göra
skaldespråket tvetydigt eller mångtydigt, på det att åhöraren skulle få
gissa sig till gåtans rätta lösning. Ett exempel må här vara nog.
Det heter i d. y. Eddan (Sn. Ed. I. 544): »Lið (led) kallar man å
menniskan det, hvarest läggarna mötas (armled, fotled); lid (led)
kallas en samling män (krigare i ledet); lid kallas ock, när man
lofvar en annan sin härhjelp (härfölje); lid heter öl; hlid (led)
nämner man öppning å ett stängsel; hlid en oxe; hlid (led) är ock
en backsluttning. Dessa beteckningar kunna inom skaldskapet
användas för att göra framställningen dunkel, så att det varder,
svårt att urskilja, om under det bildliga uttrycket är lagd en
annan mening än den, som synes framgå af de föregående
verserna.»

Se der några svårigheter och öfverdrifter, som skrämt bort
mången från studiet af den fornnordiska litteraturen! Det
tillkommer språkforskarne, fornforskarne, häfdaforskarne och skalderna
att lösa de dunkla gåtorna och göra dem begripliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free