- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
133

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Han (Zalmoxis) inredde en karlastuga {avdqmv andreon,
Valhall 1) der han med ständiga gästabud undfägnade sina förnämsta
landsmän, hvarunder han lärde dem, att hvarken han sjelf eller
hans dryckesgäster eller någon af deras efterkommande skulle dö,
utan skulle de komma till ett rum, der de, evigt lefvande, finge
åtnjuta allt godt».

Och när Herodotos vidare talar om Zalmoxis’ »underjordiska
sal», kan man icke undgå att tänka på de gamla jättestugorna
eller gånggrifterna, der de döda sutto såsom i en gästabudssal
och der bohagsting voro hos dem insatta.

Vidare heter det: »Hvart femte år draga de lott om, hvem de
skola sända till Zalmoxis, och åt denne budbärare anförtror hvar
och en sina behof och önskningar. Och denna sändning sker på
följande sätt. Somliga uppställa sig i rad och hålla, hvar och en,
tre spjut; de andra fatta tag i händerna och fötterna på den, som
sändes till (offras åt) Zalmoxis, och så svänga och kasta de honom
upp i luften på spjuten. Om han dör af stygnen, tro de, att
Zalmoxis är dem blid och bevåg en; men om han icke dör, gifva de
budbäraren skulden och säga, att han är en elak menniska; honom
gifva de skulden och afsända en annan, åt hvilken de, medan han
ännu lefver, anförtro sina angelägenheter».

Men i eddasången Völuspå heter det om nornan Skuld eller
valan Heid:

Hon mins det första
mannakrig i verlden,
då Gullveig på spjutens
spets lyftes
och i den Höges
hall brändes:
tre gånger brändes
den tro gånger borna,
ofta ej sällan,
än dock hon lefver.

Gullveig var en ond budbärerska, som icke dog af sina sår.

Angående Valhalls enhärjar och deras strider, jfr Taciti
(Ger-mania 40) teckning af Harierna.

Man har mycket tvistat om eddasångernas ålder och ursprung.
Sven Grundtvig, såsom den store bäraren af den hittills eller länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free