Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Robinson finn mannebein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at villmennerne aldri kom. Straumarne
utanfor vilde skræma dei ifraa.
Det er fyrr nemt at Robinson alltid var
ræddare for aa skjota no enn fyrr. Han
tok seg like eins i vare for aa hamra eller
banka altfor hardt, so det kunde lydast
vida ikring. Og elden var han likso varsam
med; for villmennerne kunde snart sjaa røyken
og finna han fyrr han vardest. Han vaaga
ikkje aa kveikja upp eld heime anna enn um
kveldarne naar det var myrkt. Naar han
skulde brenna krukkor og koppar av leir att,
heldt han til langt uti tjukke skogen, so
røyken skulde syna so lite som raad var. Men
det var ofte han hadde bruk for eld heime
um dagarne og, naar han skulde koka eller
baka, og so fann han til slutt paa ei raad.
Han brende kol langt uti skogen og bar heim,
og naar han bruka det paa gruva, var det
mest ingen røyk aa sjaa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
