Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristofer Janson (1841–) - Et haab - Graaten - Fiskaren aat sonen sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
Og maatte jeg kun den kunst forståa
at lade mig knuse og lade mig saa,
saa ord og gjerning, strøede ud,
maa bringe en efterslægt nærmere Gud.
Graaten.
Naar regnet kjem yver turkad mark,
daa brydder dat blom og stråa,
daa kann ho lysa med tvifaldt skinn,
nåar soli kjem atter paa.
Naar graaten kjem yver hjartat turt,
daa brydder dat bøn og song,
daa kann dat takka med tvifald fred,
nåar lukka lyser ein gong.
Fiskaren aat sonen sin.
Naar stonnen ryker upp fraa nord,
og havet dat gjeng kvitt,
so strika, gut, paa seglet daa,
og haldt paa styret ditt,
slepp inkje taket, um dat gjeng
paa harda livet laus,
verd baaten full, so bitt dat fast,
og berre teg og^aus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
