Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
är ingen ädel känsla. Därför, när
nöjesjägaren med förkärlek skjuter tupparna av sina
skyddade skogshöns, så är det därför att
hönorna lägga ägg och en tupp kan befrukta
fiere hönor.
Detta nöjes jägarens resonnemang bevisar
endast, hur litet hans vandringar i skog och
mark öppnat hans ögon till att förstå naturen
odh dess lagar, ens när det gäller «vildnaden».
Ty det är ingalunda likgiltigt, om tuppar
finnas flere eller färre, om det är en svag och
defekt tupp, eller en livskraftig och
harmonisk, som blir stamfader för hönornas
avkomma. Och en stark och kraftig stamfader
framgår endast såsom resultat av
skogshönsens strider mellan många tuppar under
»lekarna», varvid den starkaste blir far för
hönornas avkomma. En dålig tupp däremot
lämnar en dålig avkomma, och en dålig
avkomma kan ingen .jaktvårdsförening i längden
hålla vid liv. Den går ohjälpligt under i
kampen för tillvaron.
Flere slag av de såsom «pinoredskap» av
nöjeisjägarena utmönstrade snarorna och
fällorna voro ur djurskyddssynpunkt i alla
avseenden bättre än bössan. De klokaste och
slugaste individerna gingo ej i snaran eller
fällan och lämnade dessa sina egenskaper i
arv åt sin avkomma. Bössan däremot i
förening med alla de hjälpmedel, människosnillet
uppfunnit (bulvanen, den skällande
fågelhunden o. a.): skapar intet sådant urval. Slumpen
är den, som avgör, vilka skogshönstuppar bli
vid liv till våren. Och följden har ej blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
