Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r r
16
skogen, utan körde rätt på ner till strand i ett spår, som
sedermera visade sig vara ett pulkaspår. Pang, pang —
där var hästen nere med bakbenen! Några krampaktiga ryck,
en sats, och han var uppe igen. Men ånyo bar det ner, och
så undan för undan, tills han slagit sönder den tunna isen
flere famnar framåt och ändtligen satt där fast och godt.
Tråkigt det här! I en fart var jag ur släden, kastade af
vargskinnspälsen, spände ur hästen och sökte med lock och
pock få den upp på fötter igen. Efter en halftimmes arbete
hade jag lyckligt och väl hästen nere på isen, drog fram
släden, spände för »Pärlan» och kastade mig genomsvettig
på björnhuden samt styrde ut på träsket.
Hästen följde pulkaspåret, ehuru jag i mörker och väl-
trande oväder ej varsnade mycket af det. Emellanåt klef
den ytterst varsamt, spärrade ut benen och klippte med öronen.
Jag satt och balanserade på slädkarmen .— ad utrumque
paratus. Emellanåt stannade hästen, ställde sig darrande på
de kvartershöga iskäglorna som bildats under skorna. Ett
uppmuntrande tillrop, och det gick vidare i mörkret. Men
jag hörde hur medarna rasslade i flodvattnet, och ibland slogo
hofvarna igenom snösörjan, medan det knakade långa vägar.
Komna midt på sjön, träffade vi en körväg och kände oss
nog båda »räddades. Nu tog jag på pälsen igen, ty det
blåste rätt igenom jaktrocken och hela kroppen, tyckte jag,
och så styrde vi kurs till motsatta stranden, där matta ljus-
töcken syntes i de små gårdarnas gafvelfönster. I första
gården klef jag in och frågade hvar nämndemannen Nils
Gustaf Larsson bodde. Jo, det var nästa gård. -Ak, en
herreman ute och färdas i detta väder!» utbrast Gustaf när
jag trädde in i pörtet. »Jo, så lär det varas, svarade jag,
hängde med välbehag af pälsen, stoppade pipan och slog mig
ner framför den sköna brasan i öppna spisen. Jag berättade
mitt äfventyr, lyckönskades till att hafva kommit ifrån det
så hyggligt, ty träsket var osäkert, det gick ju ej alltid an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
