Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
slentrian skogsbruket här uppe måste föda alla dem, hvilka
ej kunna bedrifva större husdjursskötsel eller ett lönande fiske,
blef revirets jägmästare hvar han än visade sig öfverhopad
med trängande böner att lämna utstämpling af skadade tim-
mer i kronoskogen för att härigenom bereda arbetsförtjänst.
Så långt hans ordres och befogenhet sådant medgåfvo, gjorde
han också det.
Egendomligt nog hade ett par italienare med menageri
begifvit sig ända upp hit i vildmarken. Utefter landsvägen hade
de kommit från kusttrakterna och ställt till spektakel hvar
de än uppträdt med sina kameler och sin björn. Man må
ju ej heller förtänka en stackars norrbottnisk landsvägshäst
om han blef skrämd och skenade, när han på sin vanliga
lunk genom skogen mötte ett sådant där följe. Björnen hade
åkt i ett slags kur, medan kamelerna måst i sträng vinter-
köld trampa i drifvorna. En krokodil hade frusit ihjäl på
vägen upp till kyrkbyn, men några markattor och en babian
hade redt sig i sina med filtar och matt-trasor öfvertäckta
burar. Det är ej att förvåna sig öfver att lapparne skulle
känna sig hjälplöst förundrade inför kamelerna, dessa väldiga
djur från öknar en smula varmare än de, där renhjordarna
betade under midnattssolens eller norrskenets ljus. Liksom
barn, naturbarn åtminstone, sökte de få tillfälle att fingra
på kamelens luddiga skinn och skrattade hejdlöst åt apornas
alla grimaser — ett ursprungligt, äkta skratt, lika himmelsvidt
skildt från det kultiverade kallgrinet och rusets fånskratt
som från den allvarstunga stämningen ute i ödemarkens en-
samhet. Om lapparne förvånade sig öfver italienarnes djur,
tror jag att italienarne lika mycket undrade öfver lapparne,
hvilka de väl antogo vara någon slags konstig mellanlänk
mellan dessa djur och människorna, d. v. s. dem själfva, syn-
nerligast som en och annan lapp trots blidan bibehållit sin
håriga renskinnsmudd på kroppen. Från Jokkmokk ärnade
nu dessa italienare-djurplågare begifva sig till Rovaniemi i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
