Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
1
v]
gande lintottar eller i marken nedstuckna lansar och spjut,
tallarna som luntviskor till framtidens raffinerade massmords-
kanoner. Ute på myrarna är det som fore man fram öfver
en hafsbotten med krithvit, skinande sand, som ligger i vågor
efter böljeslagen, och dvärgbjörken och videt med all sin frost
teckna sig som egendomliga djupvattenväxter, medan åter den
lågstammiga höglandsbjörken, fullständigt öfverpudrad med
rim som den här står, minner om hvitkalkiga, spröda korall-
stånd — och öfver alltsammans hvälfver sig en blekt glasblå
himmel som en väldig vattenkupa. Reflexionsbilder: såsom
där uppe, så här nere! Eller tvärt om —
Kommen till den mäktiga Kemiälfven, nå mig som vanligt
minnena från förr. Dråpliga minnen från en jaktfärd till
Rovaniemi och resor i pulka efter ren långs Ounasjoki till
KittUä och Hetta och vidare studiefärder utefter Ivalojoki
och Kyrö by till Inari, Utsjoki och Finlands nordgräns. Och
fortfarande vidare till de »brunskäggyfviga Ontrus’arna» på
Kolahalfön. Men -närmast minnen från 1898 års vinter. Sent
på kvällen hade jag kommit ner till Kemiälfven, som nyss
»lagt». Att färdas öfver med häst gick ej, men jag fick en
pojke som på kälke drog gepäcket öfver den svaga isen.
Yi frestade! med påkar isens styrka. Och rätt som det var
klef jag ner mig till midjan, i ytterskor. Och i »kolar.de»
mörkret. Efter hård strid kom jag upp, så genomsur som
helst. Ändtligen voro vi lyckligt öfver. Älfbacken var brant,
och när pojken drog och jag sköt på, ramlade kofferten och
kappsäcken och vargskinnspälsen som klot utför brinken. Jag
skulle till Petersburg och vidare in i Ryssland och hade
mycket saker med mig. Yi hurrade när vi efter en halftimme
funno oss i stabilt läge på älfbackens krön. Så drogo vi då
öfver åkrar och gärden till närmsta gård, men inga hästar
voro hemma. Och så stretade och sleto vi vidare. I denna
gård sof man — tjugu personer i pörtet, »för sällskaps
skull» —, men vi väckte husbonden, och jag fick en häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
