Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
nens, och stupade de kunde det ej hjälpas. Men vi hoppades
finna någon myr eller sänka med visset gräs och ämnade ej
alls gifva tappt. Och så fingo de ovett såsom sig vederborde.
Det blef regn denna dag. Regn omväxlande med snö
och strida hagelskurar. Och då också snön vätte, kände vi
oss från topp till tå som några badsvampar. Syrjanerna kommo
under en rast och gladde oss med underrättelsen att de ej
hade mera mat kvar än för en dag till — de hade ej lyckats
få köpa mer i det ogästvänliga Poscheg, därifrån också vi
hade svårt att komma loss, ehuru vi ej sparade några kostna-
der. Nå, vi hade ju mjöl och gryn och en hel del konserver
och skulle söka få köpa hvad som blef kvar af ryssarnes
munförråd sedan vi nått fram till Niem. Men ryssarnes mun-
förråd var det allra minsta och enklaste: bara ett knyte bröd
per man. Saken kunde ej undgå att väcka en viss förstäm-
ning, särskildt då vi aldrig tänkt på att behöfva föda syr-
janerna, som åtagit sig att föra oss, ehuru det framdeles skulle
visa sig att de lika litet som alla de andra kände till Niem.
Nu hade vi alltså sex munnar att mätta: oss båda, uppassaren
Wassilij från Perm och tre uthungrade syrjaner med en all-
deles gränslös aptit. De hade kommit från nedre Petschora,
stackarena, och svält sig fram till Poscheg, där de anammat
oss och våra förråd som god pris och åtagit sig att föra oss
på vägar, som de själfva aldrig farit eller kände till. Emel-
lertid medförde upptäckten inknappning i ransonerna och force-
rad marsch.
Den riktning vi valt förde oss efter hand genom gran-
och tall- och cederskogar, öfver flera åar och ut på stora,
upptöade myrar. Säkerligen började vi nu att nalkas någon
vattenbassäng med sina behållare i dessa strömmar och starr-
haf, där vi argt trampade på i vatten till halfva benet och
ibland upp till knäna, när gräsvålen eller mossan brast under
steget. Värst var det för de stackars hästarna, som litet
emellanåt sjönko ner till under buken eller tumlade på sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
