Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
J
Nu skulle det varit skönt att äga den präktiga älfbåten —
men vi hade nog aldrig lyckats få den helbregda ända hit,
alla attentat ej medräknade. Den trygge, präktige Osip
Pimenovitsch tjänstgjorde som »bas» med själftagen och
oemotsagd myndighet, sedan han efter samråd med oss kommit
på det klara med farkostens konstruktion. Yi voro ej vidare
hemma i facket, men det blef verkligen en storartad, stark
och bärig flotte. Stommen utgjordes af nio torrfurustockar på
drygt 4 meters längd, framtill huggna till en spetsig vinkel,
baktill tvärhuggna. Tvärs öfver inlaxades tvänne ordentliga
slåar af silfvergran, och den främre af dessa surrades med
björkvidjor. Såsom stöd i dessa slåars ändpunkter lades ett
golf eller en brygga af torra granpålar, därofvan ordnades
en bädd af granris, och så fördelades det med pressenningar
täckta bagaget på bryggan, där också vi fingo hvar sin bekväma
plats. I för och akter inkilades stora bockar till rodd- och
styrställningar.
Yi hade just afslutat likviden med det lymmelaktiga, nu
till hemmet återvändande Poschegfolket, köpt så många torra
brödkanter som kunnat afvaras och uppdragit åt Osip att
tillsvidare taga hand om hästarna, när jag, som redan satt
mig till rätta på min plats, fick en idé, som jag gärna kallar
en alldeles uppenbar försynens ingifvelse, eftersom den inne-
bar räddningen af allas våra lif. Jag utvecklade saken för
löjtnanten, som genast tolkade att vi ville hafva en af Poscheg-
borna med oss under färden utför Niem. Syrjanerna voro
utmattade och utsvultna, riktiga hungertyper när man tittat
på dem närmare, och vi kände af deras språk ej mer än
några glosor, dem Andruschka lärt oss på skämt. Yi behöfde
en karl som talade både ryska (po permitski) och syrjanska,
behöfde alldeles särskildt ännu en arbetskarl, ty man visste
ej hvilka öden vi kunde gå till mötes.
Det var bara en man, som var hugad att följa oss. Det
var Trafim Gregorjevitsch Martischeff från Poscheg. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
