- Project Runeberg -  I Nordanland /
52

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52
dylika, gigantiska ödlor, sjöormar, fåglar med sylhvassa tän-
der och allehanda underliga fornvärldsdjur — alltsammans
en storstilad ödemarkssaga. Träden ligga som i ett golf tätt
intill hvarandra, hafva med de kvarsittande, benhårda kvist-
stumparna bitit sig fast i hvarandra. Där ofvan stammar på
härs och tvärs, dem isgången slängt som leksaker. Man går
på en sakta gungande flotte, och börjar svettas vid tanke på
att man måste därigenom, om man eljest älskar lifvet.
Så kommo vi efter två dygns nästan oafbrutet arbete
till en lång, tät och svår bråte, som vi ej ansågo lönt att
rengöra för passage. Nu måste vi söndertaga vårt flytande
hem, släpa stockarna öfver land och hopfoga flotten på andra
sidan hindret. Nöjet tog sex timmar och en dryg del af
våra krafter. Därpå hvilade vi som vanligt omkring tre tim-
mar vid en eld under den mörkaste tiden på natten och fort-
satte i dagbräckningen vår färd. Yi kände oss som sömn-
gångare och insågo att vi nu hade att hålla uppe viljestyrkan
så mycket som möjligt. Knappast ett par timmar hade vi
fått färdas utan mera nämnvärda afbrott, förrän en ny stor
bråte mötte. Syrjanerna lofvade dyrt 50 ä 75 kopek åt den
helige Nicolaus, om han ville hjälpa oss igenom — men det
ville han ej, eller var han upptagen på annat håll. De ut-
fåste för öfrigt alltid en viss belöning åt S:t Nicolaus, sjö-
fartens specielle beskyddare, och uppmanade hvarandra att
bedja till honom och beveka honom att ingripa. Skrattade
som barn när vi ändtligen sluppo lösa ur vidundrens käftar.
Men den här gången hjälpte ej skyddspatronen, bråten var
värre än att han och vi samfälldt rådde på den. Yi insågo
att vi ej längre orkade arbeta med en flotte af de dimensio-
ner vi valt och beslöto därför att bygga två mindre flottar.
Af det redan tillgängliga virket förfärdigade vi alltså två
långa, smala flottar om tre bärstockar hvardera. Emellertid
befunnos dessa vid afprofningen alltför ranka och vådliga och
ville oupphörligt kantra under rodden, hvarför vi hastigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free