Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
56
person. Yi ville nedåt älfven så långt och så fort som möj-
ligt för att bringa hjälp åt folket och frälsa oss själfva.
Arbetet med flottarna gick långsamt. Det hade bort vara
afslutadt vid 10-tiden på kvällen, men vi fingo oupphörligt
mana på eller väcka karlarna när de föllo i sömn. Mina
händer voro bara som stora blodblåsor och jag ville därför ej
taga aktiv del i förehafvandet, enär vi förmodligen snart
skulle behöfva alla krafter. Yi väntade till klockan 3 på
natten, men då styrdes flottarna intill vårt lägerställe. Löjt-
nanten satte sig på en bärrem med uniformskläder, jag på
ett stycke pressenning ofvanpå det doftande siifvergranriset,
med ryggen stödd mot en tom matsäckskorg. När man höll
fötterna utsträckta, hade man vattnet en fot framom sig, och
lika långt bakom ryggen. I början kändes det en smula
kusligt att sitta där och balansera med den lilla paddeln, men
snart gick det bra. Och solen gick upp så vacker, och vi
prisade oss lyckliga att hafva kommit i väg. Värst var det
med att flotten var nästan omöjlig att styra på grund af sin
ganska liksidiga form och det starka strömdraget. Löjtnanten
satt hög på sin tron och fortsatte kartritningen, och jag for
främst. Rätt som det var kommo vi till en bråte, som likväl
syntes ha en fullständigt klar ränna. Med mycken möda
styrde jag dit, hvarunder jag blef genomblöt om ben och
underkropp, och makade mig in i gluggen. Tätt efter kom
löjtnanten, och när nu min flotte måste manövreras i passagen,
tornade löjtnanten på min farkost, som därvid skar under en
stock i bråten och fastnade på snedkant. Där satt jag nu
midt i rännan med det brusande, iskalla vårvattnet spolande
öfver kroppen ända upp till midjan, satt där godt och säkert.
Vid hvarje rörelse jag gjorde med åran för att tränga min
och löjtnantens flotte tillbaka skar farkosten alltmera under
och kom jag djupare ner i vattnet. Oupphörligt höll det på
att vicka omkull, men efter fem minuters arbete kom jag lös,
genomisad intill ryggmärgen. TJsch hvad jag var kall och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
