Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
—
I
OJ
59
Det var en regnig kväll, oväderskväll. Ingenting hade
vi med, som kunde gifva trefnad åt nattlägret — och löjt-
nanten var ingen beundrare af lifvet vid stockeld ens under
hyggliga förhållanden. Jag fick anstränga mig af alla kraf-
ter för att hålla en eländig liten eld vid lif, så att Vi kunde
få litet värme. Och så stodo vi där lutade mot trädstam-
marna, ty marken var genomdränkt af vatten. Förbi af trött-
het voro vi, öfvernervösa. Skogens alla djur voro på benen
denna natt, och holmen med forsen och bråten måtte varit
ett af deras vad- eller vattenställen. Oformliga skuggor
lunkade alldeles intill lägerelden, nu skar ett gällt skri genom
tystnaden, så kom ett doft rop, åter hördes ett ljud som om
man huggit i ett träd någonstans strax bredvid — men endast
ett matt eko besvarade vårt hallå. Aldrig har jag hört så
många sällsamma läten i skogen som denna natt, men så voro
vi också i den vildaste urskog man kan tänka sig. I gry-
ningen kom göken med sina melankoliska toner, och då bröto
vi upp till en ny dag efter en natt utan tillstymmelse till hvila.
Yi hade snarare blifvit skralare. Löjtnanten var likblek
i ansiktet när vi gåfvo oss i väg till båten för att sätta öfver
till andra land, som syntes bekvämare att gå. Under tiden
iakttog jag en massa färska björntramp i mossan och spår
efter hjortdjur. En mugg cacao med konjaksspets och fenace-
tin piggade emellertid upp gossen för en stund, men så störtade
han i en mosse och förklarade snyftande att han vore slut,
att han ej orkade gå längre. Herre Gud, hur skulle väl
det här ändas! Inte hade jag själf några krafter till öfver-
lopps nu, men jag kunde alltid taga en god del af packningen
och streta vidare — men det verkade förlamande att se sin
följeslagare sjuk. Ty min vän var inte bara öfveransträngd,
utan sjuk, hade en nervös magåkomma, som pinade honom.
Och den gångna natten med allt bullret i skogen och de förbi-
skymtande djuren hade förstört honom, till på köpet när han
ej fått någon hvila — han trodde sig haft hallucinationer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
