- Project Runeberg -  I Nordanland /
62

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62
Här skulle just vara ett paradis för en jägare med ett par
goda hundar och en säker kulbössa, här där björnar funnos
i massa och där svanar och allehanda gåsarter seglade öfver
ens hufvud. Men under nuvarande förhållanden kände vi
oss verkligen allt annat än mordiska.
Denna dag vandrade vi ganska långt och till sent in på
natten, då vi öfvernattade vid en stockeld. Hunger och trött-
het generade oss ej längre, vi kände oss tomma och lätta
och väl tillfreds. Yi gingo så mycket vi hunno, kunde ej
mer. De sista matsmulorna vi hade vågade vi knappast röra,
och när vi smakade något, kände vi att vi båda tyst manade
hvarandra till snålhet. Yi föllo af i ansiktet, och ögonen
lågo glanslösa långt in i skallen.
Tidigt följande morgon voro vi på fötter igen, slängde
packningen på ryggen och pulsade fram långs strand. Djupa
vikar skuro ofta in i landet, och medan vi kringgingo dessa
när de ej kunde öfvervadas ropade vi emellanåt ett dånande
Trafim, så att han ej skulle passera förbi medan vi voro
borta från vattendraget. Stundom hörde vi liksom ljud af
årslag eller samspråkande röster, stannade och lyssnade, men
utan att något syntes till. Vi trängde mödosamt fram öfver
en kolossal vidd, som fordom varit beväxt med granar och
väldiga sibiriska lärkträd, men där skogselden härjat en del
och en annan del vräkts omkull af någon hvirfvelvind. Stam-
marna lågo ännu på härs och tvärs öfver hvarandra och den
starkt gräsbeväxta marken, och på vår vandring öfver denna
rätt melankoliska terräng, där det blef för tungt att gå och
klifva öfver hvarenda stam, togo vi oss helst fram på de
gungande, sammanlöpande trädbryggorna med marken djupt
under oss i dälder och sluttningar. Och vi vandrade vidare
utmed floden, som nu fullt decideradt gick i hvad vi ville
kalla en alldeles vansinnig kurs.
På middagen tyckte jag mig bestämdt höra människo-
röster nedåt strömmen, och vi stannade af och lyssnade som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free