Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
skulle vi ändtligen få pusta ut! Och verkligen, strax invid
en riktig jättebråte — för resten den sista i älfven, sedan
vi hunnit passera ett femtital — syntes ett enkelt, öppet tält
stå uppspändt. Ännu rök det ur en stubbe på eldstället, men
någon människa syntes ej till. Nå, fiskaren var väl ute hos
sina gäddor och skulle nog snart komma igen. Ett björnspjut
stod rest invid tältet, i tunnor och kaggar förvarades salta,
fläkta gäddor och rensad gäddrom. "Vi lade oss att sofva på
flodbacken i den varma, härliga vårsolen.
När vi vaknade, var det redan sent på eftermiddagen.
Fiskaren hade ej återkommit, men han komme väl så små-
ningom. Fördömdt att vi anländt till balaganen kort efter
att den öfvergifvits! Vi togo ett grofsaltadt gäddlik och stekte
det på stockeldsglöden, åto därtill en smula gäddrom och vårt
sura bröd. Sedan lade vi oss ner på några säckar, som tjä-
nade fiskaren och hans son till bädd.
När ingen människa syntes till vid vårt uppvaknande i
dagbräckningen drogo vi båten öfver näset förbi bråten och
fortsatte nedåt floden. Vi hoppades träffa fiskaren på vägen
och visste i hvarje fall säkert att vi hade folk vid faktoriet
på 60 kilometers afstånd. Vi voro båda sjuka och ynkliga.
Det kändes som om jag ej hade någon lifsvärme kvar i krop-
pen, och jag måste skofla fram snipan med anlitande af alla
mina krafter för att ej tänderna skulle skallra i munnen.
Först efter l1
/,, mil eller så blef jag varm, men då började
också tröttheten taga ut sin rätt. Det var visst värre med
löjtnanten, ty han kräktes oupphörligt — bara galla, och
var gulhvit i ansiktet. Det sura brödet hade visst fullbordat
ödeläggelsen af vännens mage. Älfven blef bredare och
strömmen lugnare, men ännu gick det med god fart framåt.
Efter omkring 21
/2 mils färd kommo vi till en plats,
där skogsafverkningar tydligen egt rum. Timmerkojor och
stallar lågo på flodbacken, grofva stubbar syntes i strand.
Ah, där satt ju en karl och sysslade med något arbete. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
