- Project Runeberg -  I Nordanland /
68

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68
styrde mot land, drogo upp båten och hälsade på mannen.
Det var ingen annan än den förrymde fiskaren, båtens egare,
som satt här och rensade en massa fisk. Yi bådo honom att
föra oss till faktoriet. Nej, det ville han på inga villkor.
Ville han föra oss till sitt hem då? Ja, det kunde han ju
göra, men dit var det en mil att gå, och först måste han
rensa sina gäddor. Löjtnanten var så sjuk, att vi måste säga
honom, att vi ögonblickligen måste i väg till hans gård, att
vi hederligt ville betala all fisken och honom själf för mödan.
Han tittade ett tag undrande på oss — såg väl hur pass
slut vi voro och jakade ändtligen. Men med löjtnanten var
det så illa beställdt, att han endast med uppbjudande af all
sin energi kunde taga sig fram. Och han var alldeles genom-
frusen trots den stekande vårvärmen. Liksom jag nyss.
Åter en gång störtade han, snyftande, talade om hemmet och
Helsingfors — åh, hvad det var gränslöst sorgligt! Och den
obehaglige fiskaren satt bara och sneglade på oss med sina
ljusa, vattniga gäddögon. Det var endast med yttersta an-
strängning vi genom djupa furumoar och öfver sanka mossar
nådde fram till den 6 verst eller km. aflägsna kanalen, öfver
hvilken vi gingo på smärta björkstammar.
I kanalen lågo flere stora barkasser, och ett brokigt
lif rådde på dess stränder. Man höll just på att lasta han-
delsvaror på foror, som skulle gå fram till Petschora och bytes-
marknaden vid Jakschinskaja Pristan. Af gunst och nåd
fingo vi sätta oss på en fora och åka på idel kafvelbroar
fram till fiskarens gård omkring 5 verst därifrån. Trots den
förfärliga skattningen somnade jag af oupphörligt och hade
ramlat i backen flere gånger om man ej väckt eller räddat
mig. Krafterna voro bra nog slut nu — och nu kom reak-
tionen, sedan viljespänningen lagt sig.
I gården fingo vi hvila i den af kakerlackor öfverfyllda
kammaren. Vi lågo på väggfasta träbänkar, men det gick
lika bra att sofva ändå. Och man gaf oss till lifs hvad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free