Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
70
I Torne en kväll i mars. Hela staden med sina små
gula och grå trähus ligger bäddad i snö, verkande nästan
som en handelsplats på Grönland. Midt på gatan slingrar en
hälft igenyrd plogning, på sidan stödja drifvorna mot husen i
konturer å la högfjäll och vågsvall. Snön rycker med en
djärf anfallslinie ända upp mot tredje rutan i fönstren. Genom
de fria rutorna silar ljus öfver snöns fästningsverk.
Månen står högt på himlen — en blek, frostgul skära —
och flingorna komma svirrande, en efter annan, i silfverglans.
Nu i vinterkvällen gifver Torne, där det ligger insnöadt och
sjtilla, mer än eljest intrycket af en sagostad, en sömndrucken
stad som drömmer minnena från förr och undergifvet reflek-
terar öfver stora och små sorger. Lifvet ligger fruset och
stängdt, tankarna dväljas i trånga kamrar, omgärdade af
vinterdrifvor. Allting domnar i den långa vintern utan sol,
initiativ och arbetslust slappas, och typen är en hvithårig
matrona med skruflockar vid öronen, sofvande i sin ländstol
och med en sofvande katt i knä. Men en dag skall det bli
vår, och skaren på snövidderna skall gnistra och brinna för
flödande sol. Då vakna de sofvande och börja bortkommet
att röra och räta på sig, pröfva barnsteg ut i det unga året,
som vid högsommartid skall bringa alla sol både natt och dag
och hela dygnet igenom. Yi äro som små svängande korn i
världsalltet: när vi passera den döda punkten, ligger allting i
dvala hos oss; men när vi få fart ut i rymden stegras lifs-
energien och samtidigt våra fysiska och psykiska krafter.
Också vi med vår vaka och sömn, lif och död, äro åskådnings-
material för studium af den lagbundna kretsgång som all
naturen genomlöper och på hvars vågkrön utvecklingen bäres.
Yårt lif, vår gärning, faller inom de naturliga och andliga
motsvarigheternas ram.
Isvoschtschikarna i staden stå med sina slädar långs en
hufvudgata. Nu kommer en vandrare klifvande i snön, och
isvoschtschiken stoppar undan brännvinsflaskan i fårskinnspälsen.
cm i 9 10 11 12 13 14 15 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
