Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min första långfärd efter ren.
Det var i Pajala, min första boplats i nordanland, 18 mil
ofvan Haparanda. Vid Kengis’ gamla bruk nedom kyrkbyn
hade det i december månad varit stor vintermarknad, och
lapparne hade åtskilligt att berätta om trakterna uppe vid
riksgränsen, de vilda norska högfjällen och de året rundt
öppna fjordarna. Min längtan hade redan någon tid stått dit
öfver, och som jag på vintern ej hade så mycket arbete och
ej alltför mycket komme att sakna supandet och dobblet i
kyrkbyn, beslöt jag att vid första tillfälle företaga en färd
till norska kusten. I början af januari for jag på ett bröllop
till Niemis 10 mil nedåt Torneälfven, fick vid hemkomsten
influensa och måste lägga mig till sängs ett par dagar. Doktorn
och jag hade gjort upp ressällskap till Karesuando, och han
var hygglig och väntade på mig en dag. Men så måste han
fara för att i rätt tid hinna fram till tinget och sina väntande
patienter, och då följde jag med. Jag hade visserligen fort-
farande feber, och doktorn förbjöd mig i kraft af sin veten-
skap att resa — men han kunde inte hindra att jag följde
honom med pulka och ren, medan han själf satt bekvämt
instufvad i vargskinnspäls i sin långrisla. Jag finge ju i
hvarje fall skylla mig själf.
Det var den 14 januari 1890. Och nu bar det norrut
på sedan sommarens och höstens ströftåg kända vägar öfver
Autiomes till Kaunisvaara. Åtminstone i början visste jag
ej stort till mig, ty det pressade kroppen att under feber och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
