Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
i en grufgång. Här rastade vi en god stund och njöto af
ett vidsträckt, grant panorama med alla fjällkedjorna och den
i djupet framringlande älfven, hvars isgata låg speglande och
blank. Som medeltida riddarborgar te sig fjällen, där de
längre upp i branterna sakna all trädvegetation och genom
snödraperiet afteckna sig så skarpt mot den ljusa vinterhim-
melen. Där finnas hvassa tinnar, som väl kunde lämpa sig
till spejartorn för borgens alla väktare, och där finnas glän-
sande, breda och mäktiga kammar, som kunde brukas till
vallar och skansar, sträckande sig i en lång båglinie från
torn till torn. Men där synas också andra försvarsverk,
väldiga skyttevärn och djupa löpgrafvar, dem vårfloden gräft
under tusentals år.
Nu trafvade den lille skarpskodde norske klipparen käckt
i väg öfver platån. Han gladde sig åt att ej beständigt behöfva
hålla igen i backarna och syntes vilja taga igen skadan. Fler-
städes sågo vi kåtor och nattläger af koniskt resta björk-
stammar i en brant, där rip- och fjällräfspår stodo aftecknade
i yrsnön på skaren. Björkskogen var öfverallt risig och
marväxt. Somliga träd stodo böjda som bågar, andra lågo
klämda långs marken men fortforo ändå att vegetera. Barr-
skogen, som vi sist sågo i Sverige och saknat i högfjället,
uppträdde nu igen och slog sina ständigt gröna gördlar kring
fjällets fot, medan björken, krypande på händer och fötter,
fortsatte belägringsarbetet, långsamt och försiktigt. Ofta
riskerar den sitt lif där den hakat sig fast i det under vår-
floderna lösrifna gruset, som i djupa lager betäcker sluttnin-
garna. Men den är rastlös och ihärdig, fjällbjörken, och
stupar en buske på sin post, när den förrädiska blå jökelisen
ringlar fram eller snöskreden rycka an, strax är en annan
liten buske, en kamrat och granne, färdig att ersätta den,
att ställa sig i breschen och upptaga samma kamp på nytt
igen. Och på det sättet vinner den alltmer terräng, har
kanske framtiden för sig och lyckas kanske en dag segerrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
