Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Nu voro vi färdiga att resa. Mikkel kom med renarna
och luktade som vanligt nejlikor långa vägar — ty si han
älskade att tugga på nejlikor. Fem minuter innan det skulle
bära af, slet Barje sig och gnodde hem till sin Aslak. Den
hämtades tillbaka och blef stadigt bunden som stoppren vid
järnringen i min pulkas bakkarm. Vederdöptes sedan till
Skuolffe, hvilket fortfarande betyder fjälluggla.
Tåget skar ner på älfven. Friska, uthvilade renar och
god fart. Yi öfvergåfvo de terrassformiga, björkklädda sand-
brinkarna vid Koutokäino och styrde kurs mot söder. Torf-
gammer, där fattiglappar idkade fiske och ripfångst, lågo på
några håll efter stränderna. Klockan var 2 på dagen, och
det härligaste solljus illuminerade snövidderna. Vi passerade
Suolojokka och foro förbi Gargovarre, dit Tromholt en gång
företog en äfventyrlig och resultatlös färd för att titta på
en sejt, till Mortas eller Galanito, där furugränsen möter.
Här träffade vi en lappby med tre kåtor i en björkbacke.
En massa hundar rusade fram och skällde och ville ställa till
gräl, men de åthutades från kåtadörren. Där inne sutto några
skrynkliga gummor och garfvade skinn, sydde skor och lagade
mat. Karlarna lågo slappt och rökte på renhudar i sitt harem.
Jag tänkte på Heines bekanta vers:
In Lappland die Leute sind schmutzig,
plattköpfig, breitmäulig und klein;
sie sitzen um Feuer und rösten
sich Fische und schwatzen und schrein.
Nu foro vi öfver vida renbetesland ut på myrarna. Den
främsta härken (renoxen) passade på att här släppa det åter-
stående af sina horn, så att en lefrad, frusen blodmassa snart
täckte ärret vid rosenstocken.
Yi nalkades Finland. Maanselkä syntes framför oss med
snö öfver platåer och branter. Jag satt och tittade på fjäll-
åsarne och försjönk så i funderingar. Rätt som det var,
kände jag en häftig stöt i bakhufvudet, tyckte jag kom ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
