Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
afstämplad i Stockholm den 8:é i samma månad och hade
anländt till Pajala, därifrån jag med permission från öfver-
jägmästaren for den 14:e, den 20:e januari. Då jag var
ytterst orolig för att några tjänsteärenden kunnat blifva för-
summade, måste jag genast resa till Pajala, ehuru jag eljest
haft för afsikt att med min i Karesuando kvarvarande ren
styra kurs på Gellivare och Arjepluog i sällskap med lapp-
fogden.
Jag for söderut med postföraren från Muonionniska, samma
väg som månaden förut. I Saivumuotka hälsade jag på Lsestadii
lärjunge Raattamaa, predikant och hållen som en profet bland
meningsfränder. Nu var gubben omkring 78 år. En hvit-
hårig, kraftig, vacker gubbe. Men hans sgåfvor» ha sinat,
och under hans resor till Vittangi, Jukkasjärvi och Gellivare
går man och hör honom mest för namnets skull i minne af
de dagar, då han med små medel genast fick till stånd en
härlig liikutuksia (exaltation) vid mötena.
Efter att hafva inmundigat en mäktig renkorf i Kätke-
suando kommo vi till Palojoki eller Palojoensuu. Här i när-
heten uppehöll sig fjällappen Walkeapääs kåtalag, och vid
ett besök i kåtorna köpte jag af Birgit Walkeapää en för-
tjusande hundvalp, som lofvade att blifva utmärkt vacker och
långhårig. Birgit tyckte det var konstigt att jag ville köpa
en hund som ännu ej dugde till att drifva renar, men äskade
icke förty fem blanka silfverpenningar med landsfaderns bild.
Det lilla kräket, som jag kallade Girjes (den fläckige), var
sotig och tussig, men skulle säkert presentera sig till sin
fördel som rentvättad och kammad. Håret var närmast skinnet
gulbrunt liksom bottenraggen, därpå svart och i spetsen hvitt.
Han såg ut som en s. k. silfverbjörn eller en järfunge. Girjes
följde mig på en resa till Gellivare och Pite men dog i valp-
sjuka i Pajala ett par månader efteråt, medan jag var borta
på en björnjakt vid Rautusjärvi under Torne träsk. Barje
eller Skuolffe deltog i samma jaktfärd, men utmärkte sig ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
