Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
sin djupt himmelsblå kupa ofvan barrskogens svartgröna, mils-
vida vildmarkstrakter. Gick jag om dagen, låg det där och
sam i dallrande rödgrått — på en mils håll eller så omkring,
men det var 8 mil fjärran. Nu från Areavaara måste jag
dit ett tag, ty jag ville skåda dess härligheter och kommen
upp på toppen veta mig hafva bestigit Finlands näst Pallas-
tunturi högsta fjäll — för en alpinist ex professo ville det
ej säga så mycket, men för en vän af nordanlandsnaturen var
det nog. Den långa bärgskedja, som med stelnade jättevågor
ringlar fram öster om Torne och Muonio älfvar ända från
Öfvertorne upp till Enontekis, stryker helt nära här förbi,
vid pass fyra mil från Muonio älf.
En af vår stakare tar vår kont på ryggen, och så bär
det af inåt skogarna. Stigen går öfver torra renbetesland
med dammande sand och hvitgrå laf, öfver ändlösa myrar och
gungflyn, där endast starrtufvor och vattenklöfverns ruggar
gifva en smula stadga åt sörjan, öfver brandfält med stupade,
kolnade furor, hvitnade trädskelett och plättar med rödblom-
mande dunört i skygd af nedrökta torrgrenar, öfver mossiga
marker med lafbehängda björkar, tallar och granar i broderlig
förening. Ibland löper en ripa kacklande i väg strax framför
oss, ibland se vi en rentjur i sin mörka sommarfåll och med
ännu ludna horn skynda bort med klapprande klöfvar. Förbi
det stora Valkiajärvi, omgifvet af tallskog, komma vi till
Tapojärvi med gårdar på ömse sidor träsket. Yi rasta i
första gården och dricka där mjölk och äta litet potatis —
i kammaren som vanligt, ty klinkan till dess dörr har genast
vid vår ankomst lyftats af och utsikt blifvit beredd till den
välsignade piimähyllan och kejsar Alexanders porträtt, en
blåmålad dragkista samt värdfolkets helgdagskläder. Färden
fortsättes i båt öfver träsket, där några gäss hördes skrocka,
vi passera förbi Kurkiojärvi, invid hvilket en tjäderkull bull-
rande lyfter i anhanget till myrdroget, vada öfver bäcken
Akäsjoki, där man funnit sanden vara guldförande, och anlända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
