Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
—
I
OJ
149
ett par timmar huru isbältet växte och tätnade genom stora
och små flak som oupphörligen kommo till och under klin-
gande rassel slöto upp till den hvita vallen.
Men ändtligen rörde sig isfältet, och våra karlar prisade
högljudt den nådige och mäktige Nikolaj. Under dån och
brak bar det af med hela kakan, isblocken delade sig och
drefvo åtskils nedför älfven. Ehuru folket af all kraft prote-
sterade, styrde vi om en liten stund ut båtarna och följde
med isgången. Soldaten och starosten följde snällt efter med
sina båtar, och Osip manövrerade vår. Löjtnanten och jag
hade fullt göra med att söka med årorna afhålla drifisen
från att törna mot farkosten och klämma fast. Blocken voro
ofta utvidgade nedåt och mer än fotsdjupa, och de surrade
iväg med god fart. Hela älfven sorlade, dånade. Den karl,
som stod i fören på vår båt, var skogvaktare och hade tidi-
gare med en viss stolthet dokumenterat sig genom att draga
upp tjänstebrickan ur barmfickan. Men nu dokumenterade
han sig på ett sämre, ett ömkligt sätt. Han var alldeles
förstörd af rädsla, stackaren, och vid trånga och krokiga
passager var han utom sig. Yid ett tillfälle, då det såg
en smula kritiskt ut och vi voro nära att pressas fast
mellan de stora, tätt drifvande flaken, började han att gråta,
bad och svor om hvartannat, skälfde i hela kroppen och
visste hvarken ut eller in. Då det höll på att gå galet, fick
jag springa fram från min post och slå gossen i däck, taga
hans åra och söka att klara loppet. Efteråt var han snopen,
fick ovett, skötte sig bra och skröt öfver att styfvare karl
på sjön inte fanns i hela Ryssland. Nå, det ville just ej
säga så värst mycket, ty ryssarna äro som bekant inga
sjömän.
Yi drefvo fram i en sorlande ränna med veritabel ång-
båtsfart, ständigt bemödande oss att hålla stora strömfåran,
där vattnet rann snabbast. Och det tarfvades raska man-
övrer! I stranden stodo på sina håll mer än manshöga ismurar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
