Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
list, och med dem hade han tusen galna upptåg. Under lek
eller ej, nog var det bäst att akta fingrarna, ty tandkronorna
voro sylhvassa och skuro så lätt genom köttet att man ingen-
ting märkte förrän blodet rann och droppade.
Kom så en geolog — en sådan där kiviherra (stenherre)
— båtledes resande uppför älfven för att leta efter malm
bland fjällen. När han gästade nybygget för att öfvernatta
där, fick han se Runni och frågade om husbonden ville sälja
honom. Ja, det vore väl ingenting just som hindrade det,
menade denne, var ju ej någon stor affär och tarfvade ej
lång öfverläggning — här grinade nybyggaren så småslugt
och »affärsmässigt» han kunde; men se hunden var nu en
gång gifven åt barnen, åt Hilta och lill-Gustaf, de tyckte nu
så mycket om hunden och se deras var han, och därför var
det väl bäst att fråga barnen innan något bestämdt gjordes
upp — och nybyggaren smålog fortfarande så affärsmässigt
han kunde åstadkomma. Nybyggaren blåste rök ur snuggan,
gick inåt pörtet, och frågade. När han återvände var han
följd af barnen, och då blef Runni högtidligen såld till och
antvardad herr geologen för ett pris af två kronor. Barnen
fingo den stora präktiga slanten, men husbonden skulle för-
vara den.
Sommaren om lefde Runni uppe i fjället, växte sig stor
och stark, skojade med mäjsel och hammare. Men så kom
hösten på, och snön började falla. Det var inte längre godt
för herr geologen att »plocka smultron under snön». Därför
packade han en vacker dag sina kontar med redskap och
stuffer, lockade på Runni och styrde stegen mot kustlandet.
Runni måste förstås med, han var det egendomliga, underbara
Lappland förkroppsligadt, i utseende, i lynne och vanor. Så
drogo de då på fjällstig nedåt älfven, färdades genom forsarna
i långsmala båtar, lämnade de dånande vattnen och tigande
vildmarksskogarna bakom sig och nådde kusten med sågverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
