Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Nassja.
Nastasia Gregorjowna — med släktnamnet Kiperjenoff,
om så noga skall vara — hette hon, den vackra lilla lappskan,
som med händerna i kors öfver den urringade sarafanen begaf
sig till vespermässa i pogostens kapell. Men under kelnamnet
Nassja var hon eljest känd af hela stammen — talades det
om Nassja, rådde ej minsta tvekan om hvem bland alla Nassjor
som menades: det var den björnbitne Gregorjs sjuttonåriga tös.
Och smeknamn så många som helst var flickan sannerligen
värd, ty sällan under sin tjänstgöring här uppe hade väl prästen
till gemenskap i den heliga, rättrogna grekisk-katolska kyrkan
upptagit en mera förtjusande medlem än lilla Nassja. Det
skedde en januaridag vid Boris och Glebs kapell, en solblank
dag. Höljda i vida linnen vandrade katekumenerna först länge
barfota i snön rundt kapellet, en äkta botgörarfärd, och skredo
sedan ut på Pasvigälfvens is, doppades en efter annan tre
gånger ned i den upphuggna vaken, medan prästen höll sitt
gyllne dubbelkors framför dem och rabblade böner och slog
kors på kors. Omedelbart invid popen syntes två barhufvade
korgossar med långa brinnande vaxljus. Yänner och fränder
stodo flockade bakom popen, mer eller mindre andaktsfullt
betraktande. Men när Nassja kom fram, blef det andakt.
Genom linnet, öfver hvilket det utslagna svarta håret svallade,
tecknade sig hennes välväxta, smidiga kropp, jungfrubrösten
pöste under väfnaden, och i solglansen sken hennes mjuka,
varma hull i hvitt och rödt och gullgult. Männens ögon
brunno, allt var tyst, bara ett hest, hett flämtande förnams,
ett återhållet, krängande strupljud, och tösen rodnade och log
förläget i sin lätta dräkt. Prästen välsignade henne med
skälfvande läppar, såg henne in i de drömdjupa ögonen och
korstecknade henne. Efter den högheliga dopfestens slut hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
