Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Vid skymningstid spände Nassja sin Nikofor framför
pulkan och for i hetsigt galopp ut i djupa skogen. Det var
minnenas stund. Där hviskade furan om tjädertuppen, som
Feodor skjutit med sitt lilla flintlåslod. Hon tyckte sig se
hur den dödligt sårade fågeln, väldig som en trollfågel, brakade
ned mellan grenhvarfven och blodstänkte drifvan. Där stod
Feodors skidspår sedan hetsjakten efter vargflocken. Där
doftade vid insjöstrand en hop nyfällda stammar — nog visste
Nassja det hyggets hemlighet. Ja, där skulle de flytta in
med sin unga lycka, om ett futtigt litet stockhus kunde
rymma den.
I timmar långa körde hon bland fura och björk, medan
norrskenet skrufvade upp sitt bleka bågljus på himmelen —
ett sätt att svärma så godt som något! Till sist for hon så
hem och drömde på dåmens breda, väggfasta bänk.
Skoltlapparnes vinterpogost öster om Tschoalmejavre, ryska Lappland.
Gåsungarna-
Djupt inne i vildskogen brukade sädgässen stanna när
de i solljusskälfvande vårtider vände åter till sina gamla häck-
platser. En flock dröjde sig kvar, en annan mera vidfaren
hamnade först uppe i Lapplands obygder.
Ännu medan snösmältningen fortgick hördes vida kring
markerna fylkingstågens skallande skri, och då jublade lapp-
barnen utanför kåtan och finnpojkarne på älfbacken: »nu komma
gässen tillbaka, se där, se där, nu är det slut på vintern,
nu kommer vår, vår!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
