Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
, ’
|
h
t’ 9
I k
i:
de isolerade nordbygderna som lifvet
192
nade. Ty det var just
lefdes starkast.
Starkast kanske — men det var det hänsynslösa våldet
som regerade, den blodtörstiga egoismen. Den spelade in i
alla kretsar, under växlande former. Tjänstemannen, som
representerade kungen och riksstyrelsen nere i Stockholm,
var en sträng på hvilken alla knäppte eller åtminstone fing-
rade — och var han ej desto stoltare, drog han själf efter
någon tid snällt grottekvarnen med alla de andra. Ty uppen-
barligen var det ju ett helvete att lefva här uppe — det
var ett faktum som amerikanismen fastslog —• och man för-
drog det endast emedan det gaf så och så stora inkomster
om året och enär man kanske kunde »participiera» i ett
lönande jobb. Genom välvilligt tillmötesgående från deras
sida som »exploiterat» landet. En och annan sökte vara sig
själf: men den mannen blef ensam som en död i grafven,
fick snart folkskygg och misstänksam stigmansblick och
kunde på sia höjd åstadkomma ett satiriskt småleende. Folket
låg i stort sedt i bolagens våld, antingen som arrendatorer
på sina forna egendomar eller som arbetare vid verken. Det
gamla norrlandslifvet var urspåradt, själfständigheten och
själfsäkerheten så godt som förlamade. Bolagets kontor
besatt med alla möjliga stora och små herrar, idel själfgoda
parvenyer — gaf intryck af en stor spindel som längtade
suga allas blod. Det var en helt enkelt tröstlös bild —
och den var odrägligt svår att retouchera. Tjänstemännen
spelade med som mannequiner i det hela, med påtagliga
eller maskerade förbindelser åt ena eller andra hållet.
Yar detta det solida, starka norrlandslifvet? Mannen
söder ifrån mindes med en svidande grämelse huru förvän-
tansfull han en gång inskeppat sig på Haparandaångaren,
huru futtigt allting verkat på honom i hamnarna med deras
bolmande sågar utmed en sköflad kust. Man hade berättat
honom om de storstilade karaktärerna på godt och ondt i
cm 1 9 10 11 12 13 14 15 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
