Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
hälsar hans höghet på det vördsammaste med lufvor och bäfver-
mössor. Men när han rest vidare, hånskratta de. »Har man
någonsin förr sett en sådan tokig karl i denna landsände, se
så han är klädd, se hvilket fordon han nyttjar!» Prinsen
anar på långt håll deras gallsprängda styggelse och hör deras
hviskande tassel som eko af ett källdrag. Hat och ondska
slå emot honom som dunst ur en giftburk. Han har svårt
att sätta sig in i läget att de ändock verkligen äro hans
medmänniskor och bröder —• råa äro de, allting annat än
myntad metall är för dem ett okändt värde, och värre än de
vilda djuren äro de, ty de låta ej tämja sig i sin själfgodhet.
Han känner och vet hur de hata honom, af oförstånd, af
dumhet, af illvilja mot allt som är dem främmande — och
han känner hur hans mission lider nederlag emot smågnat och
pretentiös halfbildning, innan det ännu kommit till öppen träff-
ning. De handla i det fördolda, och skvallret och det afund-
samma talet äro deras förgiftade vapen. De stå bultiga och
tvärsäkra i oöfverskådliga led. Kunna de vränga och förtyda,
är det dem kärt, och helst tänka de det sämsta om alla.
Illfundighet är deras nöje, det banala knepet deras fest. Men
prinsen tror ej mer på tillfälligheter i lifvet, och han vet
därför att han har en uppgift att fylla bland dessa vildar och
naturbarn, att nämligen vara ett salt och vända deras hän-
synslösa mammonsdyrkan mot andliga intressen, mot verkliga
lifsintressen, att rena deras naiva, egenrättfärdiga fromleri och
vara en ärlighetens, ädelhetens, skönhetens predikare. Han
vill lära dem att älska naturen och ej i henne se endast ett
fält där man bör söka sko sig så fiffigt som möjligt.
Nu stråla åter prinsens en stund sorgtyngda ögon, och
medvetet stark som förr färdas han i vildvädret vidare efter
den trafvande hingsten fram genom stora, heliga nordmarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
