Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Yi drogo in i Finland och togo kvarter i nybyggarnes
eländiga gårdar. Du låg i min säng och slickade min hand
när jag var sjuk och i feberyrsel våndades i Räkkijärvi.
Hade jag dött, skulle väl skogsvakten tagit hand om dig.
Nu voro dina krafter på upphällningen, och du jäfvadé
alltjämt Linnés påstående att hunden springer framför sin
herre på resor — du knogade i stället efter du! Och det
var på det hela taget vackert så! Den kraftigaste kost fick
du: kött och blod och renbuljong, men därigenom lyckades
jag ej förjaga tröttheten ur dina fyra stackars små ben eller
förhindra att du åldrades till hela ditt yttre, att du föreföll
så ytterligt gammal och tröttjagad!
Efter en färd långs det granna Inariträskets buktande,
skogiga stränder kommo vi till den gästfria pastorsfamiljen
vid kyrkplatsen. Den snälla prästfrun pysslade om dig så
godt hon kunde — men det tarfvades nära nog underverk,
ty du hade på 26 dygn sprungit omkring 90 svenska mil.
Och den gode kyrkoherden var ej i besittning af den heliga
kraften, kunde ej göra några underverk.
Som det varit idag minns jag hur vi måste skiljas! Inari-
lappen medför sällan hund på färdväg, och min blifvande skjuts-
karls renar voro i högste grad hundilskna samt ej fullt in-
körda — kära Sjapp, vi måste skiljas! Mot skjutskarlens
bestämda påståenden och fordringar fick jag ej propsa och
låta de 25 milen fram till Kittilä kanske blifva en kedja af
oafbrutet spektakel. Så innerligt hade jag hoppats och velat
föra dig med till Sverige igen för att tacksamt löna dig för
all möda och allt sällskap. Men nu måste jag lämna dig hos
fru Adéle Hinkula med bedröfvelse i mitt hjärta, ty visste
jag än att du skulle få trogen omvårdnad, var du i alla fall
blifven mig kär som en vän, med hvilken man delat faror,
mödor och umbäranden i vildmarken. Jag lämnade dig kvar.
Sedan du slitit ut dig för en nyck af mig.
Men nu har jag dig ju här hos mig igen, och du skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
