Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
få rikligt bröd hos mig till döddagar, mustiga köttstycken
och präktiga benbitar. Och all den vänlighet jag kan gifva
dig. Och så ofta skymningen faller på, skola vi såsom nu
framför brasan tillsammans tala om den högnordiska vinter-
dagen med kyla och tom måne, om vinternatten med lågande
norrskensljus och tindrande stjärnor, och vi skola minnas allt
vackert vi tillsammans skådat, när vi färdades ute i den stora
tystnaden och ensamheten i fjället.
Fantasier, fantasier bara! Du är ju ej här, hvarken vid
brasan eller i hundkorgen. Sjapp, jag saknar dig, och mitt
sinne längtar efter dig såsom efter en den man förorättat och
aldrig kan godtgöra. Tag gärna ett år eller två af mitt lif,
men kom hit i kväll.
Sjapp, för att plåstra mitt sjuka samvete och tacka dig
för det framfarna, för att rista några runor om din trohet,
käckhet och — vedermöda, tecknade jag denna skiss dig in
memoriam.
När det blir norrsken.
(Ejter en saga frän Karelen.)
Flögo i senhösttider länge, länge sedan — strax då fader
Wäinämöinen skapat de olika djurarterna — tvenne flockar
präktiga vildsvanar norr ut. Lösen gällde att färdas i kapp
och så långt som möjligt ditåt, där polstjärnan glimmade.
Med framräckta halsar och flämtande bröst flögo de då, sjun-
gande ej längre, flögo öfver sjöarne invid skogsfinnarnes rök-
pörten, öfver de milsvida furumoarne, öfver granmarken, my-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
