Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S E
I
I
I
J
JK f
1
K
v i
208
haft honom att slänga ner en dryg del på myrodlingar —
slänga, slänga ner, fräste Heikkilä inför sitt auditorium.
Som sagdt frimarknad i Torne. Det var stimmande skoj
bland finnar och svenskar, karusell, skjutbana, panorama från
boerkriget. Fulla gubbar och tosiga jäntor, ludemössor och
schaletter, bocksprång och knifhugg i skymundan på kvälls-
kvisten — fullt försvarliga, långa och djupa ristningar. Gum-
man fick sin gråverkspäls, och Heikkilä köpte tre stor-
bjällror hos sadelmakaren, riktiga dombjällror på en remgjord
af högröd saffian. På kvällen, efter stoltserande färd med
norrbaggen genom stadsgatorna, stort fylleri i enskildt rum
på hotellet, sparrisstänglar till supén och knack med beten i
taket, tills man trillade af pinn och somnade på golfvet.
Följande dag bar det af tillbaka till svenska sidan. För
att slippa betala den alldeles orättfärdiga tullen för bjällrorna
fick gumman stoppa bomull i klockorna och under kjolarna
sela på sig finessen. Såg just ej mera pösig och reputerlig
ut än vanligt, nämndemansvärdinnan. Storslaget och kavat
fruntimmer.
När man kom öfver till svenska stranden, mötte vakt-
hafvande tullvaktmästaren. Några tullbara varor? Neej då,
för all del, rakt inga! Nämndeman och hans hustru fingo
stiga ur för att tullbetjänten skulle få titta under björnhuden,
där både tobak och te kunde rymmas. Värdinnan skrynklade
ut sin päls -— och med detsamma ringde bjällrorna till. Gum-
man pionröd, Heikkilä argt tuggande buss, tullnären småslugt
skrattande. »Det blir visst bäst ni kommer med upp till
kontoret», sade han. Satte sig på spjälkarmen och körde
fram till tullkammaren.
Tullskrifvaren, stadsfiskalen och kronojägaren togo just
några förmiddagsporter, rökte papyrosser. Det var ett snopet
följe som drog in på kontoret. Vaktmästaren redogjorde för
äfventyret, och skrifvaren behöfde bara putta värdinnan på
benen för att höra bjällrorna ringa. »Hvad säger ni, jurister?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
