- Project Runeberg -  I Nordanland /
219

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219
Muoniovaara den 17 mars.
Yägen från Vittangi förde mig i bister kyla upp till
fjällstugan Sappisadsi, där Magnus Lundholm, hemma från
Rånetrakten, var åbo. Strax i närheten af den ensliga, af
staten underhållna gården lågo trenne lappbyar lägrade, och
i dessa gjorde jag flera intressanta uppköp: lösöresäckar af
renbellingar (benling = benskinn), hufvudbonader af olika
former och gammalt silfver. Lapparna tillhörde Saarivuoma
byalag, utflyttadt från Koutokäino i Norge. Så gick färden
öfver högländta fjällterränger, utlöpare af Ounistuturi, hän
till Ala-Soppero, en ruskig by, där liksom öfverallt i dessa
nejder nybyggarne och deras barn gingo lappklädda. En
lärare Lundberg vid Lannavaara närbelägna missionsskola
hade i denna by gjort åtskilliga insamlingar, och det var just
ej mycket af värde jag där fann. Kommen till Lainio älf och
Öfre Soppero, Yli-Soppero, tog jag in gästgifvaregården, ett
lågt kryp-in, hvars stockväggar voro nästan dolda af till
torkning upphängda renhudar. I denna by — i förbigående
sagdt beryktad som hemort för renstölder från nomadiserande
lappar — är nämligen befolkningen i allmänhet renegande
och slaktar årligen ett större antal renar. Hudarna föras
öfver Yittangi till Gellivare och säljas där, stekarna forslas
till norska kusten och afyttras på marsmarknaden i Skibotten
(Lyngen), då Sopperobonden i utbyte tillhandlar sig sitt behof
af mjöl, kaffe o. s. v. Inne i nästan hvarje pörte i byn
höll man just nu på med att skrapa och garfva och sämska
renhudar.
Därifrån begaf jag mig förbi Iidivuoma och Närvä till
Karesuando vid Muonio älf. Gästgifvaregården i Iidivuoma
erinrade om någon slags befästning. Den var i det närmaste
omvallad af snö, som fyllde den trånga gårdsplanen och i
mäktiga drifvor låg ända upp under spåntaket. För att
komma ut och in i husen hade man gjort djupa kanaler i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free